unesourire

le bonheur de joie et d'amour

Vous êtes belle. Belle.

leave a comment »

Jag vill prata med er om en viktig sak. Att älska sig själv. 

Jag har pendlat otroligt mellan hat och kärlek till spegeln. Det går efter dagsformen.
Det som slog mig idag på gymmet (Rachael Ray på tv samtidigt) var att de allra flesta fäller en tår just som de uttalar orden ”Jag tycker inte om mig själv”. Det gör mig väldigt, väldigt ledsen. Varför tycker man inte om sig själv? Bara för att spegelbilden inte stämmer överens med det ideal som finns idag så betyder inte det att du inte ska tycka om dig själv. Är du en dålig människa för att ditt BMI är högre än ”normalt”? Betyder det att du går runt och är elak mot folk? Stor näsa, liten nära, påsar under ögonen, små ögon, hängbröst, små bröst, korta ben, långa ben, stora öron, små öron. Tänk efter, har du aldrig sett dessa saker på andra och tänkt ”gud vad fint!”. Jag förespråkar inte att man ska acceptera en 100 kg övervikt, absolut inte. Men jag tror definitivt inte att det blir lättare om du inte vill se dig själv i spegeln.

För ett tag sen lade jag om min kost helt. Jag har alltid kunnat stå naken framför spegeln och gillat vad jag sett ändå. Visst har där funnits vissa delar jag vill ändra på osv. men där fanns alltid tio saker till jag kunnat nämna som jag verkligen gillar. Anledningen till att jag la om kosten är främst för att må bra. Så man kallar det inte ens diet. Diet för mig är något tillfälligt, tills man nått ett mål. Så är det inte för mig. Jag vill inte må bra i 6-12 veckor. Jag vill må bra resten av livet. Följden av detta har ändå blivit att spegelbilden blivit skönare. Jag kan istället för 10, peka ut 20 grejer jag älskar. Inte för att min kropp förändrats drastiskt. Utan för att jag mår bra. Jag ser förbi allt det jobbiga och har närmre till glädje.

Och om vi blir ledsna när vi säger att vi inte tycker om oss själva, borde vi inte bli glada av att säga att vi tycker om det vi ser? Det svider i hjärtat när jag ser folk som bara suckar framför spegeln. Jag vill bara krama dom och säga hur vackra och fina och underbara dom faktiskt är. Skit samma vad som står framför dom. Det är vad som finns på insidan som ska räknas. Jag blir otroligt bestört när mina vänner som klämmer en storlek 34 drar i kärlekshandtag (vilka kärlekshandtag?) och säger att dom är feta. Att dom inte mår bra. Jag kan köpa att man inte mår bra, för att man förut kanske hade storlek 32 och är van vid det. Men varför, varför, varför ska det hänga på utseende? Herregud, han eller hon är fortfarande samma underbara människa som får mig att le vareviga dag. Oavsett om hen ökat två eller tre kilo.

Att älska sig själv är a och o. Tänk vad du kan uträtta om du tror på dig själv, rätar ut ryggen och trycker upp mungiporna. Om du slutar fokusera på det som är dåligt har du många fler stunder över till att upptäcka det som är bra. Jag lovar dig att det blir tusen gånger lättare att klara dagen om du är vän med dig själv, vän med den som du spenderar 24 timmar om dygnet med. Sluta bråka. Bli vänner, kom överens om vad som får dig att må bra, vad du kan göra för att leva ett gott liv. Så länge du inte kan se dig själv i ögonen kommer du aldrig verkligen kunna veta vad som är fel. 

Vad som är fel, är att du inte vet hur vacker du är.

Written by unesourire

8 september, 2011 den 02:21

Publicerat i d'amour, de joie, le bonheur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: