unesourire

le bonheur de joie et d'amour

leave a comment »

jag är så kär att jag inte vet vart jag ska göra av alla känslor. så enkelt är det. i gott och ont. älskar jag honom lika mycket varje sekund.

Written by unesourire

31 maj, 2012 at 05:41

Publicerat i de joie

Bebe

leave a comment »

En bebis?

Written by unesourire

26 april, 2012 at 02:17

Publicerat i de joie

Mon amour

leave a comment »

Jag kan inte förstå hur det gått snart ett år sen jag först såg honom. Jag minns fortfarande hur hjärtat stannade när jag såg honom. Här skulle man kunna tro att det bara är ett uttryck och jag önskar nog att det var så, men det stannade på riktigt. Skip a beat. Jag var helt oförberedd på att det skulle hända och kraften var oemotståndlig. Att jag än idag får fjärilar i magen för att han svarar på mitt sms går inte att förklara. Jag har haft fjärilar förr men de har varit så sällsynta. Nu finns de där dagligen för att påminna mig om att jag är mitt uppe i något underbart. Jag kan inte med att säga att jag vet att det här är för evigt. För jag är alldeles för rädd om det här förhållandet för att på något sätt ta det för givet.

Jag vet att många säger att dom aldrig känt såhär. Men det har jag inte. Jag besitter ett ganska stort emotionellt språk, men när det kommer till han så blir jag mållös och handlingsförlamad. Jag kan inte uttrycka mig tillräckligt och jag kan inte få nog av beröring. Jag har aldrig känt sådant stort behov av att limma min kropp på någon annan som jag gjort det senaste halvåret.

Jag är så tacksam att vi väntade på varandra. Att vi tagit allt så långsamt, även om det driver mig till vansinne emellanåt. Att vi finns överhuvudtaget. Jag kan inte tänka mig något annat.

Written by unesourire

12 april, 2012 at 10:03

Publicerat i d'amour

dévouement à mon ex

leave a comment »

Jag vet inte om jag söker avslut eller om jag söker ett starkare band. Men jag tänker på dig så ofta, du skulle inte tro mig. Allt jag är idag är jag på grund av dig. Du förändrade mig totalt, från noll till hundra, i samma sekund som du ringde den natten klockan fyra. Jag gjorde en U-sväng och blev någon helt annan. När någon annan nu påverkar mig och får mig att kanske väja lite så står fortfarande din version av mig kvar. I grund och botten har jag hittat mig själv, tack vare dig. Jag är den jag vill vara och jag står stadigt på jorden.

Jag tror inte jag påverkat dig nämnvärt, det gör inte så mycket. För det jag har från dig är större än allt annat. Mer värdefullt. Jag älskar mig själv. Vet du hur sällsynt det är? Den gåvan gav du mig.

I många månader hade jag en tanke i bakhuvudet, nej en önskan, om att vi skulle hitta tillbaka till varandra. Att det var ytterligare en lång paus i våran långa kärlekssaga. Jag har insett att det inte är så och det tog några veckor för det att bli okej. Men det är okej. Jag har aldrig önskat någon så mycket lycka som jag önskar dig. Jag har aldrig känt så varma känslor för någon i efterhand som jag känner för dig. Jag önskar att alltid vara en del av ditt liv, så klart. Jag tror att en liten del av rädslan att förlora dig hänger ihop med rädslan att falla tillbaka i gamla mönster. Du tog fram den här personen, du håller henne vid liv. Om du försvinner, försvinner jag då?

Jag har tusen fina minnen från dig. Tusen till som jag älskar. När vi kramades den kalla kvällen i december, jag skakade av kylan och av nervositet. När vi låg i sängen efter en utekväll och du sa ”På riktigt, jag älskar dig” och jag visste att både du och jag sagt det flera gånger innan, bara inte med ord. När vi åt mat, oavsett vilken, och drack rödvin, vår favorit, pratade med munnen full av oliver, spelade Bob Dylans längsta låt någonsin och aldrig ville sluta. När vi uppfann Kaj. När vi låg i dina föräldrars säng i flera timmar, växlade mellan att knacka på datorn, läsa en bok, smörja in varandra med hudkrämer, hånglade tills läpparna blev röda och vi var tvungna att ta paus, eller bara ligga på din mage och lyssna på ljuden som fyllde hela mitt hjärta. När vi gjort slut och du ändå inte gav upp. När vi satt på berget hela kvällen, åt jordgubbar och drack vin, kysstes för femtioelfte första gången och flätade fingrarna i varandras. När vi insåg att det blivit en bebis och ångesten när den var borta. När du sårade mig och när du fyllde hela min kropp med fjärilar. När du kysste mig och när jag vände dig ryggen. När jag skrek och när vi grät. Jag älskade dig så varje cell i min kropp värkte. Älskar dig. Jag skrev långa noveller om ditt ansikte men publicerade bara en. Jag dagdrömde dagligen om vår framtida familj men sa det bara ibland. Var förtvivlad tjugofyra timmar om dygnet för att vi bodde i olika städer och allt som det innebar. Levde för de timmar vi hade tillsammans.

Jag låter så sentimental, och det är jag. Du och jag var alltid sentimentala. Levde på vår romantiserade version av oss själva. Det är det finaste förhållande jag haft, åtminstone hittils, men jag tror att jag alltid kommer tänka på det så. Allt var utsökt. Du var utsökt. Ditt sätt att tala, se ner på folk, hälsa på folk, höja mig till skyarna, laga mat, dricka, berätta om böcker, skälla på mig, kyssa mig, se på mig. Allt var precis så. Utsökt. Merveilleux.

Men jag har släppt dig, nej jag har släppt oss. För jag vill inte längre vara din flickvän. Jag vill vara din vän. Eller din bekant. Jag vill egentligen bara finnas i ditt liv såsom du finns i mitt. Jag vill finnas där att lyckönska dig, krama dig när du berättat att du friat, skrika högt när du säger att ni ska ha barn, lyssna på dina klagomål om ett inte alltid problemfritt äktenskap, prata minnen ibland. Jag vill bara ha dig i mitt liv, för du är så viktig. Du är så viktig. 

Om jag blundar kan jag se dig. Din perfekta tandrad, den lilla rundade näsan, dina ögonbryn som är så välformade men ändå har en liten tendens att gå ihop. Dina händer, en ring på fingret som du haft enda sen du var tonåring, knogarna fulla av ärr från diverse dumheter. Dina ben, hur dina vader formas under knäet. Din mage, din navel, din bröstkorg. Jag skulle känna igen dig var som helst, när som helst.

Comprendre la façon dont vous me touchent et comment votre visage me conduira vers la lumière.
Du är så vacker. 


Written by unesourire

6 april, 2012 at 12:24

Publicerat i d'amour

Le love

leave a comment »

image

Gud. Sol.

Written by unesourire

26 mars, 2012 at 09:01

Publicerat i de joie

une baiser

leave a comment »

Image

Nu åker jag och får mig ett gäng kyssar. Tror ni inte? Notera håret. JAJAJA eufori.

Written by unesourire

24 mars, 2012 at 05:22

Publicerat i de joie

24!

leave a comment »

image

Känner mig fortfarande som sjutton men jag är visst 24. Bästa presenten, nyckeln!

Written by unesourire

19 mars, 2012 at 11:31

Publicerat i de joie

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.